saraeedstrom

Att flytta 20 mil ifrån sin hemstad, ifrån sina vänner och sin familj det är jobbigt. Jag har alltid sagt att "åååh jag hatar Vallentuna gör allt för att flytta härifrån" men nu längtar jag efter Vallentuna, visst är det konstigt? Nej det tycker jag inte. Jag saknar mina föräldrar som jag är van vid att träffa hur ofta som helst, mina vänner som alltid har funnits där för mig, dom jag har känt i flera år och har tusentals minnen med och bara den lilla staden. Igår så var lyxfällan vid Vallentuna och sen skulle dom sälja saker i Vallentuna centrum då kände jag att, jo staden är väldigt saknad. Den är liten och man vet vilka alla är och man har lixom inga "fiender" längre.
Jag flyttade till Sandviken och inte ångrar jag mig så, jag trivs till viss del och har ju gjort min egna lilla familj här, bor ju med världens bästa pojkvän och våran lilla underbarn Sebastian. Jag har börjat hitta ordentligt, nästan till allt. Innan hittade jag ju inte alls speciellt mycket. Känner mig mer och mer säker här i stan med dagarna som går. Det har gjort mig till en säkrare människa att flytta ifrån allt. Blygheten försvinner mer och mer och jag gör det som krävs för att träffa nya människor. Innan hade jag t ex aldrig gått ens till öppna förskolan själv, nu har jag varit där med Sebastian själv massvis med gånger.
Klart det blir en omställning med att flytta ifrån allt men det har även sitt positiva i sig. Man får hålla den kontakten man kan med sina vänner och familj och träffa dom så ofta man kan. Jag har ju mina få äkta vänner i Vallentuna och ni är verkligen saknade ska ni veta.

Bilder kommer ikväll, är ju inte hemma nu så därför kan jag inte lägga in några bilder. :)