Ett liv utan tankar.
Det är mycket som har hänt mig dom senaste 2 åren och det har satt sina spår. Ingen vet nog mina tankar och hur dom finns där och "plågar" mig och det kommer i perioder. Vissa veckor tänker jag inte alls medans andra är värre och dom finns där hela tiden. Det är gammalt skit som vägrar att försvinna, har någon lika dant? Hur gör ni för att hantera det?
Det finns en rädsla som jag har tror att det kan vara därför jag har alla dessa drömmar. Har inte tänkt så mycket men blev värre när jag vart gravid och det är väl alla hormoner och allt hoppas jag.
Som tur är så har jag bebis och Sebastian att tänka på ganska mycket just nu, hur livet som tvåbarnsmamma osv kommer att bli så då försvinner dom där andra tankarna, vilken barnvagn man ska ha och ja allt som behövs nu när det ska komma en till i våran familj.
Kände bara för att skriva av mig lite. Jag har ett super bra liv och jag mår inte alls dåligt så uppfatta nu inte detta inlägg fel. :)
Glöm inte frågestunden i förra inlägget!
Sv: jaa det va jättemysigt med dopet :-) var extremt nervös innan bara, men allt gick bra! :D
vet inte vad du syftar på. Men det finns mycket jag ältar fram och tillbaka. Och du vet nog vad jag menar!!! finns om du vill få ur dig lite :)
Ja, jan kan få upp såna där tankar vissa veckor också. Just då vill jag bara försvinna. Blir tokig! Och tankarna blir bara fler och fler för stunden just då, men tillslut försvinner dom. Men nu har jag inte haft tankarna på ett bra tag, och det är skönt.
svar: Ja, han har haft jätte hög feber å hostat så mkt så han har spytt :/ Igår kväll så spydde han ner hela våran säng, halva hallen + gardinerna OCH en stor del av vardagsrummet. Hur mkt kan en unge spy egentligen?! =P Idag har han fått behålla maten och har "bara" varit 4 bajsblöjor under tre timmar å sen har han sovit i 5 timmar... Gör ont i mamma hjärtat när han är sjuk :/
Klart man kan va lite nere ibland :)
